James Hilton

För 20 år sedan köpte jagen bok som heter, Adjö, Mr Chips, av James Hilton (1900-1954). En liten charmig bok om den pensionerade läraren Mr Chips.

Mr Chips är så full av charm som bara en äldre engelsk gentleman kan bli. Han tycker om att sitta vid gaskaminen och dricka te. Han är ganska färglös och tråkig. Är ingen större begåvning och är inte särskilt duktig på sitt ämne latin. Börjar han någon gång läsa ur de gamla klassikerna byter han snart ut dem mot moderna deckare. Det är hans unga hustru som har upptäckt hans dolda charm men tyvärr så dog hon ganska snart. Mr Chips är en man som aldrig ändrar på sina åsikter eller flyttar sig från sina ståndpunkter – men då han tänker på sin unga hustru blir han liberal, tolerant och förstående medmänniska. Han är en produkt av drottning Victorias och sekelskiftets epoker: strävsam, blygsam, trogen, lojal, småhumoristisk, förnöjsam och god.

Boken om Mr Chips filmades 1939 och har visats många gånger i tv.

James Hilton, som blev endast 54 år gammal, fick vara med om det att i stort sett alla böcker han skrev blev film. Han beskylldes ibland, orättvist, för att skriva just böcker enbart för film. Trots stora framgångar levde Hilton själv i skymundan. Han blev nästan bortglömd under sin livstid fastän hans böcker filmades. Kritikerna gillade inte honom, men det gjorde allmänheten. Själv uttalade han sig sällan eller aldrig om sina böcker offentligt. Han bara skrev dem, ungefär som han tänkte sig att folk ville ha dem.

Denna ”guldsaga” började som många andra. Under hela 1920-talet skrev han utan större framgång. Men den bok, Adjö, Mr Chips, som man oftast minns honom för, var ett beställningsarbete för ett julnummer – en frikyrklig veckotidnings julnummer. Någon inom förlagsvärlden läste den och skickade den till USA och succén var ett faktum. Snart flyttar James Hilton själv till Kalifornien för att vara nära den plats där han tjänade så mycket pengar – Hollywood. Där kom han att skriva fram till sin död 1954.