Den största dikten i världslitteraturen
Himlen förkunnar Guds härlighet,
himlavalvet vittnar om hans verk.
Dag talar till dag därom
och natt undervisar natt.
Det är inte tal, det är inte ljud,
deras röster kan inte höras,
men över hela jorden når de ut,
till världens ände deras ord.
Så börjar den dikt som enligt den engelske författaren och litteraturprofessorn C. S. Lewis är ”den största dikten i hela världslitteraturen.” Men varför ansåg han det? Varför är det den bästa dikten i hela världslitteraturen?
Vi måste börja med att se på den dikt han skriver om före han fäller denna kommentar om psalm 19. Det är psalm 119 och dess huvudtema som han skriver om innan han går in på psalm 19. En psalm som ägnas åt lagen och hur man ska leva med lagen natt och dag, ta lagen till sig, meditera över den och dess innehåll. Dikten är den längsta psalmen i Psaltaren. En dikt konstruerad med stor skicklighet och som hyser Lewis beundran. Han skriver att den från ”en litterär och teknisk synpunkt är den mest formfulländade och bäst genomarbetade av dem alla.” Han fortsätter: ”Det tekniska består i att den har en serie av ord, som alla (för det ämne psalmen handlar om) har en nästan synonym mening: ord, stadgar, bud, vittnesbörd etc. det är för att låta dikten starkt betona dessa ting. Psalmen är mycket konstrikt hopfogad. Verserna är ordnade i grupper, lika många som bokstäverna i hebreiska alfabetet. Begynnelsebokstäverna i grupperna är ordnade så att de kommer i samma ordning som de har i alfabetet.” Lewis menar att i.o.m. att den är konstruerad så här och så väl genomtänkt så är den inte någon spontan utgjutelse av det som hjärtat känner som många andra psalmer är. ”Den liknar en vävnad med ett noga genomtänkt mönster, stygn efter stygn, utförd under långa stilla stunder, av kärlek till ämnet och den glädje som rofylld väl behärskad konstskicklighet skänker.”
Lewis menar att ser man det här mönstret i dikten så ser man också skaldens sinnelag och sinnesstämning. Hur skalden känner samma sak för lagen som han gör för sin skaldekonst. Hur han finner glädje i ordning och reda, men också att lagen är något mycket större i sin ordning och reda än vad han skalden någonsin kommer att klara av.
Men nu till den dikt som C. S. Lewis anser vara ”den största dikten i hela världslitteraturen.” Det är psalm 19 och den har samma tema som psalm 119, alltså Lagen. Lewis menar att det bästa som sagts om lagen finns just i denna dikt.
”Jag anser den psalmen vara den största dikten i hela världslitteraturen. De flesta läsare kommer säkert ihåg dess struktur: sex verser om naturen, fem om Lagen, fyra om personlig bön. ” skriver han och fortsätter: ”Orden såsom de föreligger innehåller ingen logisk förbindelse mellan det första och det andra steget. På det sättet påminner dess teknik om den modernaste poesin. En modern poet skulle lika tvärt kunna gå över från ett tema till ett annat och lämna åt läsaren att finna vad som binder dem samman.” En modern poet skulle ha gjort detta med avsikt men Lewis tvivlar på att den gamle skalden som skrev psalm 19 gjorde det så avsiktligt. ”Jag tror att han” skriver Lewis, ”utan ansträngning och utan att reflektera på det kände ett så nära samband, ja, i sin föreställning kände en sådan identitet mellan sin första och sitt andra tema, att han gick över från det ena till det andra utan att märka att han gjort en övergång.” Lewis menar att han först tänker på skyn som varje dag visar oss glansen av dess skapare, och att han övergår till att tänka på solen som lyser upp och dess hetta som söker sig in i varje skreva och vrå. ”Nyckelfrasen på vilken hela dikten beror är: Ingenting undgår dess hetta.” Hettan tränger in överallt med stark och ren värme.
När skalden sedan efter att ha talat om solen och hettan plötsligt börjar tala om Lagen så ser det först ut som att han bytt ämne. (v. 8) Men han talar faktiskt om att Lagen såsom solen. Lagen är som solens ljus som upptäcker allt. Legen är utan brist, Lagen ger ljus, den är ren och består för evigt. När han sedan byter tema igen, till bön, så handlar det om skaldens hemliga brister. Som solen med sitt sken genomsökte varje skugga i öknen så har ”han känt Lagen genomsöka alla gömställen i hans själ.”
Psalm 19 är en genialiskt komponerad dikt. Tre tusen år gammal är dikten men komponerad som en modern dikt. En dikt som har stått sig i historien och berört otaliga människosjälar och därför är den ”den största dikten i hela världslitteraturen.” enligt C. S. Lewis.
( För djupare studium av hans tankar kring dikten så läs hans bok Tankar kring psaltaren, Libris 1979).
Psalm 19
Himlen förkunnar Guds härlighet,
himlavalvet vittnar om hans verk.
Dag talar till dag därom
och natt undervisar natt.
Det är inte tal, det är inte ljud,
deras röster kan inte höras,
men över hela jorden når de ut,
till världens ände deras ord.
Där har han rest ett tält åt solen,
den liknar en brudgum som lämnar
sin kammare,
en hjälte som gläds åt att löpa sin bana.
Den stiger vid himlens ena ände
och når i sitt kretslopp den andra.
Ingenting är gömt för dess glöd.
Herrens lag är utan brist,
den ger liv på nytt.
Herrens lära är sann,
den gör den oerfarne vis.
Herrens påbud är rätta,
de ger hjärtat glädje.
Herrens befallningar är klara,
de gör blicken ljus.
Herrens ord är rena,
de skall alltid bestå.
Herrens stadgar är sanna,
de är alla rättfärdiga,
mer åtråvärda än guld,
än rent guld i mängd,
än självrunnen honung.
Genom dem blir din tjänare varnad,
att följa dem ger riklig lön.
Vem känner sina fel?
Fria mig från synder jag inte vet om,
men hindra mig också från öppet trots,
låt det inte få makt över mig!
Då är jag utan brist
och fri från svåra synder.
Ta i nåd emot mina ord,
mitt hjärtas bön till dig,
Herre, min klippa, min hjälpare.