T S Eliot

Thomas Stearns Eliot född 1888 härstammade på både fäderne och möderne från tidiga engelska invandrare till Massachusetts, New England. Thomas Stearns var makarnas sjunde och yngsta barn. Han tillbringade sina första sjutton år i St. Louis och kom att bevara hela livet starka visuella intryck från livet vid ”den stora floden”, vars rytm är närvarande i allt. Också den intellektuella miljön var stimulerande. Eliot växte upp i umgänge med klassikerna, i klar medvetenhet om kulturtraditionens betydelse. Hans mor var också hon poet.

Han kom att bedriva akademiska studier vid Havard hade en mellanperiod på två år då han var i Sorbonne i Paris men återvände sedan till Harvard där han kom att under ett år verka som lärare.

1914 flyttade han till London, gifte sig därpå följande år, försörjde sig ett år som lärare och arbetade sedan på bank. 1923 blev han redaktör för litteraturtidskriften Criterion och 1927 blev han äntligen brittisk medborgare.

Men hela denna tid så fanns drömmen om att få bli poet. Redan i USA hade han publicerat dikter i tidskrifter, och han slipade sin konst i umgänget med landsmannen Ezra Pound som också slagit sig ner i London och som villigt engagerade sig som läromästare. Av honom fick Elliot lära sig bildens betydelse och den fria versens fördelar. Han fick också lära sig att hans dikt blir ett ekorum där man hör klanger och fraser från Homeros, Vergillius, Propertius, Dante, från de gamla kinesiska filosoferna och många andra klassiker. Men även den modärna amerikanska kulturen kommer att vara närvarande. Tillslut fann Eliot det västerländska kulturarvet främst i katolicismen. Han var en mångbottnad amerikan som förvandlades till engelsman och blev katolik 1927.

I sin diktsamling Poems från 1920 fortsatte Eliot med sina dramatiska monologer och korta dikter som ofta ger en sorts kulturell kontrast med en ytlig nutid mot ett innebördsrikt förgånget. När han 1922 kom med The Waste Land (Det öde landet) befäster han sin ställning som en av 1900-talets mest betydelsefulla poeter. 

Det öde landet kom att vara revolutionerande till form och innehåll. Denna 433 rader långa dikt innehåller en mångfald associationer och anspelningar men har ingen sammanhängande handling. Läsaren kastas mellan ett bibliskt ökenlandskap och en yppig trädgård. Ett genomgående motiv är bilder av torka, ödslighet och död som kontras mot vatten, fruktbarhet och liv. Ångesten inför tillvarons meningslöshet gestaltas i mångtydiga bilder.

Det livgivande regn som förväntas men ännu bara skönjas som strimmor av hopp i öknen, är förstås den kristna tron.

När han 1925 publicerar dikten The Hollow Men (Den ihåliga mannen) så vill han med den symboliska titeln nagla fast materialismens absurda konsekvenser för människan.

De dikter som kom efter Det öde landet så handlar om Eliots egen väg från kritisk kulturkri-tiker och tvivlare till troende katolik. Ash Wednesday (Askonsdag) från 1930, berättar om omvändelsens stadier, vandringen från hopplöshetens gnisslande gräshoppor ”i det öde landet där längtan ska slå fel eftersom minnet har gjort det” för att till slut skymta en väg till frid genom botgöring och kontemplation. Den lärde Pascal kom att bli en av förebilderna. Eliot kom att finna symbolen för sin nya tro på frivillig självuppoffring i berättelsen om Thomas Becket, biskopen som blev martyr då han mördades i katedralen i Canterbury 1170.

De följande åren kom han att skriva många essäer och skådespel. 1939 charmerade han världen med en bok nonsens- och barnpoesi, Old Possum´s Book of Practical Cats (De knepiga katternas bok) som senare på 1980-talet skulle förvandlas till en världssuccé i form av musikalen Cats. Sitt sista stora diktverk Four Quartets (Fyra kvartetter) ger han ut 1943. Det är ett epos om evigheten. Det är fyra sammanhängande dikter om tid och förgängelse.

Thomas Stearns Eliot dör 1965