Clive Steaples Lewis

    Clive Steaples Lewis föddes den 29 novem ber 1898 i Belfast på Nordirland. Fadern, Albert Lewis, var en förmögen domstolsjurist. Trots att han var en känslomänniska var han oförmögen att hitta glädjen i livet och hade fastnat i tråkiga rutiner. Modern Florens, var en högutbildad matematiker, sval, lugn och distanserad. Hon dog i cancer när Lewis var åtta år och hans bror tio.

 Efter moderns död skickades Lewis, eller Jack som han ville kalla sig, till en internatskola i England. Rektorn där var sadist och blev senare klassad som vansinnig. Skolan upphörde och Lewis blev skickad till en ny skola, Malvern. Där var han 1911-1913. Lewis for dit med inställningen att se upp till de äldre pojkarna. Flere av dem hade varit hans bror Warrens vänner och nu räknade han att de skulle bli hans. Men så blev det inte. Skolan präglades av att de äldre pojkarna såg till att de yngre var deras passuppar. De fick putsa deras skor och springa ärenden. Lewis vantrivdes med detta. Han blev också besviken över att ingen gillade böcker i hans smak. Lewis hade upptäckt mytologin och Wagners musik. De andra i skolan gillade idrott vilket Lewis inte gjorde. Lewis slutade att vara kristen och övergick till ateismen endast femton år gammal. ”Jag hävdade att Gud inte existerade. Jag var även mycket förgrymmad på Gud att han inte existerade. Jag var lika förgrymmad på honom för att han skapat en värld.” Han upplevde det som en stor lättnad. Han bad fadern om och om igen att ta honom ur Malvern. Men det gjorde han inte förrän Lewis hotade att ta livet av sig.

Lewis fick i stället privatundervisning av sin fars gamla rektor Kirkpatrik. Denne bekräftade Lewis ateism, men lärde honom också grunda sina ställningstaganden på sakliga argument.

  Lewis blev hänförd av Kirkpatriks hållning och såg den som ytterst värdefull. Den gav en slags logisk ryggrad åt hans tänkande. Han hade tidigare varit mer upptagen av fantasivärldar och den känslomässiga sidan av sin personlighet. Kirkpatrik  skrev till Lewis far: "Du kan göra en författare eller akademiker av honom, ingenting annat. Den saken kan du vara förvissad om."

Under den period komom Lewis för första gången i kontakt med George MacDonalds författarskap. Han läste MacDonalds Phantastes och något talade till honom rakt genom texten.

George MacDonald. MacDonald var fantasy- genrens stora föregångare. Hans Phantastes som kom redan 1858 är ett återinförande av den litteraturform som John Bunyan använde sig utav. Att använda sig utav sagan, myten och dikten för att förklara och tolka livet. Hans syn och tankar om fantasin inspirerde dem alla.

Man kan egentligen inte läsa någonting av Lewis Tolkien eller Sayers utan att stöta på MacDonald. Han kommer fram förr eller senare. Lewis skrev 1946 boken George MacDonald: An Anthology. Lewis menade att MacDonald hade döpt  hans fantasi långt före han blev kristen. Han mästaren i att skapa myter det visar hans böcker Phantastes och Lilith.

1917 for Lewis till Oxford där han blev en häpnadsväckande student i klassiska språk, det vill säga grekiska och latin. Normalt skulle det ha tagit fyra år, Lewis tog kursen på tre år och fick högsta betyg. Sedan tog han en kurs i engelska på ett år som normalt skulle ta tre år.

    Första världskriget pågick och Lewis blev skickad till fronten i Arres i Frankrike, där han blev sårad. Han återvände till Oxford 1919.

   När Lewis återvände till Oxford hade han med sig modern till en vän som han hade lovat ta hand om ifall vännen skulle dö.  Fru Moore kom att stanna hos Lewis till sin död 1951. Lewis kallade henne "min mor".

    Att leva med fru Moore lärde Lewis mer om vardagslivet än om han hade levt som ungkarl och akademiker på egen hand. Tack vare henne lärde sig Lewis diska, stryka, städa och laga sylt. Det faktum att hans böcker ofta har vardagliga inslag bygger till stor del på det fru Moore lärde honom.

    1925 utnämndes Lewis till docent i engelska vid Magdalen College. Vid denna tid  sökte han efter glädjen. Visst, glädjen var redan viktig i hans liv. Med glädjen menade Lewis den plötsliga glimt av skönhet som man kan få när man läser litteratur eller lyssnar till musik. Men det var ändå sökandet efter en mera varaktig glädje som småningom skulle leda honom tillbaka till kristendomen.

    I sökandet kom Lewis över G. K. Chestertons bok Everlasting man och "såg hela den kristna historiesynen utlagd på ett sätt som föreföll mig förnuftigt".

    Samtidigt blev han god vän med J. R. R. Tolkien och Hugo Dyson. De båda kom att hjälpa honom att förstå att kristendomen är en sann myt, en Guds myt, medan de hedniska myterna är människomyter. Gud kan uttrycka sig med material som finns till hands, i människors fantasi, traditioner och folkliga berättelser. I kristendomen uttrycker sig Gud däremot i den verkliga världen, i en verklig människas liv, död och uppståndelse, vid en verklig tid och plats. De läror man finner i kristendomen är inte mindre sanna än dessa avgörande och verkliga händelser, men uttrycks inom kristendomen med ett språk som är mera giltigt än andra och säger vad vi behöver känna till om Gud.

   I teologiska sammanhang står uttrycket myt för något helt annat. Då är det inte fråga om lögn utan om att sätta in livets mysterier i ett begripligt sammanhang.

På samma sätt är vi tvungna att kasta oss in i fantasysagans värld. Vi får lämna  föreställningar bakom oss och rätta oss efter sagans regler. Ha fullständigt öppna sinnen och öppna sig för det fantastiska. Det gäller att kasta sig ner i hålet, acceptera det nya man träder in i. Kanske kom någon av dem att citera en strof ur George MacDonalds The Golden Key:

"Jordäldsten böjde sig ner över grottans golv och reste upp en stor sten därifrån, som han lutade mot grottans vägg. Ett stort hål blev synligt. Det stupade rakt ner.

Här är vägen, sa han.

Men det finns ingen trappa.

Du måste kasta dej ner. Det finns inget annat sätt.

Hon vände sig om och såg honom i ögonen - stod så en hel minut, en minut som verkade som ett år - sedan kastade hon sig huvudstupa ner i hålet.

    Samtalet mellan  Tolkien, Dyson och Lewis fördes den 19 september 1931. Tolkien och Dyson var Lewis middagsgäster på Magdalen College den kvällen. Då portvinet var uppdrucken flanerade de på Addison´s Walk och talade om myter. Först klockan tre på morgonen gick Tolkien hem till sin fru. Dyson fortsatte att tala med Lewis medan de gick fram och tillbaka i valvgångarna i New Buildings. Kort tid efter denna kväll skrev Lewis till Arthur Greeves: "Jag har just övergått från att tro på Gud till att fullt och fast tro på Kristus, mitt långa nattliga samtal med Dyson och Tolkien hade en hel del med detta att göra."

    Omvändelsen ägde rum den 22 september 1931 medan Lewis satt i sidovagnen till Warrens motorcykel på väg till Whipsnade safaripark. "När vi startade hemifrån trodde jag inte att Jesus Kristus var Guds son och när vi kom fram till djurparken trodde jag det."

   Lewis omvändelse till den kristna tron tog fler år. Som hans bror Warren skriver, "Lewis omvändelse var inget plötsligt dykande in i ett nytt liv utan snarare ett långsamt, lugnt tillfrisknande efter en andlig sjukdom." (George Sayer, Jack- en biografi, sidorna 187,194-95)

    När Lewis hade kommit till tro började han skriva böcker i alla möjliga ämnen. Han hade helst velat bli poet men efter sin omvändelse upptäckte han att han hade något att skriva. Nu ville han helst skriva  prosa. Under de drygt trettio åren han hade kvar att leva skrev han sextio böcker. De mest kända är förstås barnböckerna om landet Narnia, science fiction trilogin Utflykt från tyst planet, Perelandra och Vredens tid samt Helvetets brevskola. Lewis blev oerhört populär i sitt hemland, men i de akademiska kretsarna vid Oxford sågs han inte med blida ögon sedan han börjat försvara den kristna tron. På grund av detta fick han vänta ända till 1954 innan han utnämndes till professor, och det i Cambridge. Hans professur omfattade medeltidens och renässansens litteratur.

    Lewis äktenskap med Joy Davidman har blivit vida känt genom filmerna Shadowlands och Brian Sibleys bok med samma namn. Joy var av judisk härkomst,  frånskild och hade två pojkar. Hon hade blivit omvänd från marxismen till kristen tro genom att läsa Lewis böcker. Efter en tid av brevväxling kom Joy och barnen till Oxford. För att de skulle få stanna i England ordnades ett borgerligt giftermål mellan Joy och Lewis 1956. Giftermålet var en formalitet från Lewis sida. Lewis ansåg att ett riktigt giftermål skedde inför Gud och församlingen. Man hade en präst som välsignade äktenskapet. Det som de nu gjorde var en teknisk detalj för att Joy och barnen skulle få stanna i England.

    Joy insjuknade i cancer och när hon låg på sjukbädden ville Lewis att de skulle gifta sig på riktigt med en kristen ceremoni. Joy fick stå brud i mars 1957. Sedan en präst lagt händerna på Joy blev hon plötsligt helad och de fick tre lyckliga år tillsammans.

    Lewis levde i tre år efter sin hustrus död. Efter att ha avslutat boken Om bön - brev till en vän fick han en hjärtinfarkt. Han tillfrisknade och kunde ännu skriva några månader efter det. Men den 22 november 1963 dog Lewis fridfullt och stilla i sitt hem i Oxford, sju dagar före sin 65-årsdag.