George MacDonald

C. S. Lewis stora förebild var den skotske predikanten och författaren George MacDonald. Man säger att denne George kan ses som fantasy genrens store föregångare och hans Phantastes kom redan 1858.

Sp, präst och teolog var George MacDonald allt för liberal för sin viktorianska samtid och han måste lämna sitt prästämbete. Han hade stor familj med elva barn att försörja, så han var tvungen att ta till pennan för att klara försörjningen. Han blev inte endast en produktiv författare utan också en skicklig föreläsare.

C. S. Lewis, som kom att göra en antologi över hans författarskap, George MacDonald: An anthology (1946), skriver att det mesta MacDonlad skrev kan förbigås med tystnad, men att han i sina berättelser med mytologiska motiv är briljant.

”Jordäldsten böjde sig ner över grottans golv och reste upp en stor sten därifrån, som han lutade mot grottans vägg. Ett stort hål blev synligt. Det stupade rakt ner. ”Här är vägen” sa han. Men det fanns ingen trappa. ”Du måste kasta dig ner. Det finns inget annat sätt.” hon vände sig om och såg honom i ögonen – stod så en hel minut, en minut som verkade som ett år – sedan kastade hon sig huvudstupa ner i hålet.” (ur The Golden Key)

 På samma sätt är vi tvungna att kasta oss in i fantasysagans värld. Vi får lämna bakom oss alla invanda föreställningar och rätta oss efter de regler som gäller i sagans värld. Det gäller att ha fullständigt öppna sinnen och öppna sig för det fantastiska som den världen har att erbjuda. Det gäller att ”kasta sig ner i hålet”, acceptera den nya värld man träder in i, för det finns inget annat sätt.

MacDonald säger: ”Det bästa man kan göra för en medmänniska, näst efter att väcka hans samvete, är – inte att ge honom något att tänka på – utan att väcka det som finns i honom. Eller med andra ord låta honom få tänka själv.”

När vi kastat oss ner i hålet är våra föreställningar inte låsta i förväg och vi är öppna för en omedveten påverkan. Sagor kan väcka längtan till liv i oss, vidröra vårt inre, ge glädje och ge en känsla av att det finns något bortom.

Det bästa som skrivits inom fantasy har skrivits av kristna författare. En av huvudrollerna in detta sammanhang kom en grupp kallad The Inklings att spela. Denna grupp bestod av några författare och lärda som samlades i C. S. Lewis rum på Magdalen College i Oxford varje torsdag kväll efter middagen. Förutom Lewis ingick J R R Tolkien, Charles Williams (som skrev The Place of the Lion, och sex andra romaner som kallas andliga äventyrsberättelser) och Lewis bror Warren m.fl. Man läste högt ur sina alster, både dikt och prosa och tog emot de andras skoningslösa men kärleksfulla kritik. I detta sammanhang läste Lewis upp sin Narnia berättelse och Tolkien sin Härskarringen.

George MacDonald, som påverkat både Lewis och Tolkien, hade sin styrka i mytbildningen. Språket är ojämnt och han moraliserar ibland, men hans sagor utstrålar helighet och skönhet. Själv jämförde MacDonald sagan med musik. Bästa sättet att ta emot är att vara stilla och låta såväl saga som musik utföra sitt verk i vårt inre.

Tyvärr så finns inte mycket av George MacDonald på svenska. Det vi har är  barnböckerna Prinsessan som försvann, Prinsessan och de underjordiska och Bortom nordanvinden. Andra verk (på engelska) av MacDonald är Phantastes, Lilith, The Golden Key och The wise woman.