Gilbert Keith Chesterton föddes 1874 i typiskt borgerlig familj London. Hans hemför- hållanden var mycket harmoniska. Hans far var affärsman. En mycket sympatisk man som hade tid med sin son. Cesterton har låtit berätta att ett av hans första minnen är en dockteater som hans far hade gjort åt honom. Han fick även en handskriven bok med många teckningar av sin far. Hans enda religösa påbrå var morfar som varit nykterhets kämpe och metodistisk lekmanna predikant. Föräldrarna var mera religöst likgiltiga.
I skolan var han ingen mönsterelev och han blev ofta mobbad för sin udda personlighet och dåliga syn. Han har beättat oft hade man stoppat hans fickor fulla av snö utan att han hade märkt något förrän han kom in i klassen
Då han fyllde 18 år började han studera vid konstinstitutet Slade School of Art i London. Hans tid vi Slade präglades av ett enormt inre kaos. Ett kaos som blev värre på grund av den rådande tidsandan. Denna tid präglades mycket av rigida religiösa normer, prydhet och moraliserande men inte bara det, sekelslutet medförde en dekadens och intellektuell cynism som kom att prägla den unga Chesterton.
Chesterton som då redan var bohem gick till hårt angrepp mot den tidens religiösa dogmer av alla slag. Han gick hårt åt prästerskapet som fick uppleva hans förakt, eftersom de endast sysslade med maktspel. Han levde också med en skeptisk attityd mot livet och världen. Han upplevde även sig själv som universums centrum. Han bekännde sig denna tid till någon sorts romantisk humanism. Han behövde ingen Gud, för mänskligheten var det gudomliga. Han facinerades också av det makabra och ockulta. Läser man hans dagböcker från denna tid, har de teckningar av trollfigurer och smådjävlar som avslöjar hur besatt han var av onskan. Hans avståndstagande från den viktorianska eran ledde till att han började med spiritism och Ouijabord. Han drogs också till det mörka och masochistiska hållet då det gäller det sexuella avslöjar hans dagböcker.
Mot slutet av sin tid på Slade 1895 började en märkbar förändring framträda hos Chesterton.
Denna förändring var så påtaglig att han senare i livet såg tillbaka på sin student tid som en tid av mörker och galenskap.
Vad var det då som åstadkom denna förändring? Det verkar som om det har varit flere olika saker som åstadkommit den. En var hans upplevelse av nära och intima relationer. Facinationen av onsdskan som han hade hade sin grogrund i tonårstidens ensamhetskänslor. Men vid tjugoårsåldern blev han god vän med författaren E C Bentley. Den vänskapen gav honom en tydligare och klarare visoin om vad godhet, lojalitet och tillit är. Han återknöt även vänskapen med sina gamla barndomskamrater.
Hans upplevelse av en ärlig, äkta och öppen relation hjälpte Chesterton att frigöra sig från sitt osunda mentala fängelse. Han upptäckte även denna tid att svartkonstens falska lockbeten inte höll det de lovade. Han upptäckte även den amerikanske diktaren Walt Whitman och i hans författarskap mötte han en livsglädje som var den totala motsatsen till den dekadens, pessimism och cynism som då rådde. Chesterton började tvivla på sina tvivel och blev uttråkad av att vara uttråkad. Ännu hade hade han inte upptäckt den ortodoxa kristendom han hade ratat. Det skedde året därpå då han träffade sin blivande hustru Francis som var en bekännande kristen.
När Chesterton vid 21 års ålder började arbeta inom förlagsbranschen började han märka att han facinerades av det vardagliga och enkla. Han började uppleva en sprudlande tacksamhets-
känsla för livets gåva. Det kom inte att dröja länge innan den sista pusselbiten förll på plats. Han skulle snart upptäcka att denna tacksamhet som välde upp inom honom var det naturliga gensvaret när det skapade som är en mottagare får något av Skaparen som är en givare.
Hans förundran, tacksamhet, glädje över livet, hans förundran över relationerna till andra människor och skaparen kom att ge oss en av de mäst facinerade författarskap under 1900-talet.
Chesterton betraktade sig först och främst som journalist. Han medverkade i Daily News och senare i Illustrated London News. Han sa om sig själv: "Jag är en dålig reporter för jag tycker allting är värt ett reportage och en dålig kritiker för att varenda mening i varenda bok ger mig ämnen för en särskild avhandling."
Chesterston skrev med en sprudlande vitalitet om de mest skiftande ämnen. Han var oerhört produktiv och lämnade efter sig sjuttio böcker med dikter, romaner, pjäser, polemiker, filosofier och paradoxer.
Han gav oss också fem samlingar fader Brownnoveller. Den första "Fader Browns oskuld" kom 1911, sedan följer "Det blå korset (Den menlöse Fader Brown 1), Furst Saradines synder (Den men löse Fader Brown 2), Fader Browns hemlighet och Fader Browns visdom.
Han skrev också Ortodoxi (1908) där han bekänner sig till den katolska tron (han konverterade inte förrän 1922). Boken är också hans försvarsappell för kristendomen gentemot tidens föraktfulla kulturelit.
