Bob Dylan

Förr talade man om frälsningsglädje när någon människa fått möta Jesus och fått nytt liv genom honom. Nu hade den människan fått lämna sitt gamla liv och fått ett bättre liv. Jag har upptäckt denna frälsningsglädje hos en av världens största artister.

Alla kristna artister och grupper och all lovsång i all ära, men ingen har fått frälsningsglädjen att flöda och spritta som Bob Dylan i låten Saved från skivan Saved.

Denna samhällskritiker och lite småbuttra, mellankoliska rockpoet formligen exploderar på denna skiva i en gospelinfluerad Saved. Jag måste erkänna att jag blir lika glad och uppmuntrad varje gång jag lägger den på cd-spelaren och låter den flöda in i min själ.

Orsaken till Bob Dylans såkallade ”kristna” skivor Slow train comming (1979), Saved (1980) och Shot of love (1981) är en ordentlig omvändelse. En slutkörd Bob Dylan gjorde en konsert i San Diego när någon kastar upp ett litet silverkors på scenen, och för ovanlighetens skull så lägger han märke till det och plockar upp det.

Senare ensam och deprimerad på sitt hotellrum sitter han och vrider och vänder på korset. Där kom han sedan att ha en upplevelse av pånyttfödelse. Jesus lade sin hand på honom. Han kände det helt fysiskt och han darrade i hela kroppen. Jesus uppenbarade sig för honom som hans Herrars Herre och Konungars Konung. Men han kände att han behövde få veta nera och tog kontakt med sin tidigare flickvän som berättade för honom om The Vinyard Fellowship församlingen som fanns nära hans hem. Bob Dylan kom där att låta döpa sig och gick tre månader på bibelskola.

Som alltid med kändisar så spekuleras det mycket om deras liv och tro, och det har man även gjort med Dylan. Det har ryktats att han konverterat till judendomen och man debatterar om han fortfarande håller fast vid den tro han fann i slutet av sjuttiotalet. Följer man hans skivor efter denna tid så ser man att han fortfarande sjunger psalmer och gamla andliga visor liksom att han har egna sånger som In the garden som ger uttryck för hans tro. Howard Sounes skriver så här om Dylan: ”Jag uppfattar det så att han ännu tror på Jesus – jag har intervjuat folk som bett med honom före konserter. Samtidigt är han en man som äger en synagoga i Santa Monica – och jag har förstått att han går i synagogan när han har tid.”

Hur man än ser på saken och vad som än skrivs och tycks om denne man så fanns det en frälsningsglädje för trettio år sedan som man inte kan förbigå, och så har han gjort en otrolig insats för världen med sina ca 50 skivor och snart 50 år som musiker.